Äntligen.
Nu, känner jag mig fan lycklig på riktigt.
Inget kan krossa mig nu, min sköld av tunt glas har blivit till tjock metall.
Och jag har börjat blicka framåt, skrattar på riktigt, börjat leva.
Min svarta period är över,
förhoppningsvis iaf.eller så känns det bara så för stunden, jag vet inte.