1/3 & 5/3

Okej, tror att jag kan skriva här nu.
Kommit ut ur min chock (vem försöker jag lura? nej, det har jag inte).
Men jag ska försöka.

1 Mars.
Jag och Olivia gick omkring i skolan och var helt överlyckliga.
Typ grät.
När det gått tio min av musiken ursäktade vi oss och gick.
Utanför vår skola stod Alexandra och väntade.
Mamma hämtade upp oss och körde oss hem till mig så vi skulle kunna äta.
Sen åkte vi till Danmark.
Tror att vi köade i typ..4½ timmar?
Aja, bra platser fick vi iaf.
Sen började det, vi skrek, grät och skrek lite till.
Under DDM, trodde att jag skulle dö.
Jag, Alexx och Olivia höll upp hjärtan med händerna, Bill kom till vår sida, såg det & klappade sig tre gånger på hjärtat.
Jag trodde verkligen att jag skulle svimma då.
Fyfan vad dem är underbara.
J a g ä l s k a r d e m .

5 Mars.
Kan det bli bättre än i Köpenhamn?
Ja, tydligen.
Trots att Olivia inte gick och jag gick ensam (modig brud), var det den bästa dagen i mitt liv.
Kom dit sjukt sent.
Träffade Therese och hennes kompis i kön.
Sade även hej till Heidi, Freddi och Uffe(?).
När kön börjar röra sig, wow.
När jag först kommer ned till ståplatserna står jag 10 rader bakom staketet, vilket jag tyckte var fett chill om man tänker på hur sent jag kom.
När jag ser en lucka tränger jag mig givetvis fram till den, 7 rader.
Konserten börjar och ett gäng tjejer flyttar sig av någon jävla anledning sjukt mycket åt höger, så det finns plats på andra raden.
Går dit.
Efter ca 15 min svimmar en tjej framför mig (vet inte om hon svimmade, men en vakt bar bort henne).
Front row, Toms sida.
Konserten var, om möjligt, bättre än i danmark.
Ögonkontakt med Bill, Tom & Georg.
Bills och Toms vatten i munnen.

Åh vad detta känns svamligt och oförståeligt, ska sluta skriva och sova nu, natti.

silence can destroy, get up and raise your voice, make some noise,
here and now, noise,
to the world, noise,
all the things you belive in, noise,
let them hear you, noise,
Let them feel you, noise,
make them know that you can make noise.