'countdown

21 timmar och 15 minuter.
dream come true.

leb' die sekunde,
hier und jetzt - halt sie fest.

4 år.

Varför skriver jag ens detta?
Det känns lite patetiskt, vem skulle bry sig?
Men det är ju trots allt min blogg, i den skriver jag vad jag vill, och jag råkar bry mig.
Well, det började 2006, min farmor hade precis dött och det mesta var grått.
Tills just den fredagskvällen.
Jag och min pappa satt hemma i vår lägenhet och kollade på tv.
Eller, kollade och kollade, jag hade fjärrkontrollen och satt och zappade igenom alla kanaler.
ettan, tvåan, trean, fyran, femman, ztv, dr1, dr2.
På dr2 gick det ett reportage om ett tyskt band.
Just då satt dem i en intervju.
Pappa bad mig att byta kanal.
Jag vägrade, jag var helt paralyserad av musikvideon som precis hade startat.
När programmet var slut gick jag utan ett ord till datan.
När den vaknat till liv klickade jag på ikonen för IE.
Google, vår startsida kom upp.
'Tokio hotel', 'Sök'.
Miljontals träffar kom upp.
På måfå klickade jag på en länk.
Det var en blogg om th.
På polska.
Jag sket i att jag inte fattade ett skit av texten.
Jag bara kollade på bilderna och lyssnade på musiken.
När jag lyssnat på 'schrei' kom två känslor upp.
Hopp, lycka.
Trots att jag knappt förstod vad dom sjöng om, förstod jag ett ord.
Schrei - skrik.
Jag satt hela kvällen och bara lyssnade.
Jag var fast.

Schrei - so laut du kannst.

Det var så det började.

Med DR2.
Och ett reportage om ett tyskt band.
Ett band jag inte släppt på 4 år.
Ett band jag verkligen ser upp till.
Ett band som gör musik som gått rakt in i hjärtat på mig.
Jag tänker ofta något i stil med; hur kan jag vara så fäst vid dem?
Svaret är lätt;
Hopp och lycka.
Jag önskar verkligen att jag skulle kunna tacka dem.
Den chansen kommer jag antagligen aldrig få.

They are lifesavers.

So happy that i could die

Hej, jag känner bara att jag måste skriva av mig.
(lol, vem fan börjar med att skriva hej?)
Men iaf, just nu är jag så jävla lycklig.
Jag ska bara gå till BUP ca 4 gånger till.
Underbart.
Mitt liv går som ett tåg på räls, typ.
Jag har inte fått ångest/panikattacker på 3 månader.
(det vill jag tacka dig för, tack för att du finns.)
Jag är glad 24/7, allt är rosa, jag lever på små rosa moln.
(hos dig får jag vara mig själv.)
Jag känner mig trygg i mig själv.
Min självkänsla har gått från -10 till +1.
Jag vågar stå för vad jag tycker.
Allt går bra nu.
inget kan stoppa mig nu.
Jag är så tacksam.
Allt blev ändå bra tillslut.
(Jag vet att jag har dig att tacka, så tack.)

In you I trust, the final exit's passing by.

m-maskinen

Idag/igår drog jag och Alexandra till malmö för att se maskinen.
Det var underbart.
Afasi är snyggast i sverige, no kiddin'.

lycka

Jag är helt sjukt lycklig.
Just nu, existerar bara lycka för mig.
23-1
det är den tjugotredje idag, den första kommer en av mina drömmar gå i uppfyllelse.
Kalla mig gärna patetisk, men jag är helt..överväldigad.
Jag grät av lycka innan, vilket känns konstigt, att gråta samtidigt som man ler.
But i did.
Lyckan i mig är så enorm att den inte riktigt får plats.
snart, helt sjukt snart.

heute sind wir hier,
die welt bleibt vor der tür,
was jetzt zählt seid ihr,
wo sind eure hände?

aj

aj jag gick in i en vägg

Konsten att leva på minnen

Jag har alltid trott att det är lätt att leva på minnen.
Nu har jag fått klart för mig att det verkligen inte är det.
Jag ångrar att jag någonsin lärde känna dig.
Men hur skulle jag varit som person då?
Skulle jag varit annorlunda, eller som nu?
Har du hjälpt mig att bli den jag är idag?
Mina tankar flyger ofta iväg till en plats.
vår plats.
Där finns det bara minnen av dig.
Och jag vill få ut dem ur mitt huvud.

We lied when we were dreaming
Our crying was just fake
I wish you could deny it
Here and today

old times, missed times

<- april 09', lugn tid, brydde mig inte om så mycket.
<- valborg 09', världens mysigaste kväll, trots 7 cm klackar i en park.
<- juni 09' precis innan sommarlovet, började trivas i min nya skola och sånt.
<- juli/augusti 09', sommarlov, förvirrad men lycklig, kär.
<- augusti 09' saknar, mycket.


yeah

emoemma

Why don't you hear me when I'm calling out to you,
Why don't you listen when I try to make it through,
Goodbye, goodbye,
Goodbye, you never know.


imorgon ska jag gå upp tidigt för jag ska till bup och sånt shit.
vi ska typ inleda ngt nytt program, ska sitta och prata om mig sj nonstop i 30 min, dom ska typ analysera vad jag säger, sen ska vi jobba på det så jag blir glad_chey.
typ


ALEXX-FAIL; hon har en finne i armhålan.

Alexandra har en blogg

länk dit: http://emmasuger.blogspot.com/

This is Alexandra.

Alexandra är en tjej på 13 (obs,obs,obs, snart 14, obs,obs,obs) år.
Hon bor i lund med sin mamma, pappa, bror och hund.
Dom bor i ett hus som ligger nära hennes skola (obs,obs,obs, st thomas, obs,obs,obs).
På alla hemsidor heter hon GrisPorr (förutom på facebook, där heter hon Alexandra Jannesson).
Hon är singel och straight.
Hennes hår är lång och blått.
Hon sminkar sig scene.
Fett emo är hon.
Hon har en mobil.
En W595, mainstream som hon är. <3

| så ser hon ut.
v

This is me

tja, jag är awesome, det är inte alexandra, det handlar bloggen om.
jag heter emma.
hejdå.


<- så ser jag ut, lol